En musikalisk happening

By Gunnar Salander

Svenska Dagbladet, February 21, 1978

Stockholmspubliken fick bara höra drygt hälften så mycket Frank Zappa som göteborgarna fått dagen före. För att inte gå miste om för mycket pengar spelade den store "freaken” för två utsålda konserthus på söndagskvällen och delade i stort sett upp sitt ordinarie program i två delar – en för varje konsert. Det skulle tydligen vara alltför tråkigt att ge samma program två gånger.

Vi som var på den andra konserten mötte en uppvärmd och någorlunda spelsugen grupp med ett förhållandevis fritt program. På en timme och tjugo minuter hann de med bara tre eller fyra regelrätta låter – i vörigt var det närmast en musikalisk happening under Zappas stenhårda ledarskap. ^[1]

Dessutom fanns där naturligtvis de obligatoriske ”freak”-inslagen med itusågade av dockor, allehanda sexanspelningar o.s.v. Det som var chockerande i den vägen i Zappas ungdom orkar man inte längre lyfta ögonbrynet åt. Med inträngande medelålder har Frank Zappa blivit tämligen uddlös i sina angrepp på det etablerade samhället.

Nej, behållningen av en Zappa-konsert ligger numera helt på det musikaliska planet. Han har fortfarande förmågan att samla och inspirera underbara musiker och att leda dem ut på improvisatoriska upptäcktsfärder med rytmlekar och våldsamma nyans- och temposkiftningar. Trots utsvävningarna är samspelet otroligt disciplinerat och de sex medmusikerna lyder blixtsnabbt minsta vink från Zappas lillfingrar.

Särskilt trumslagaren Terry Bozzio (som förresten börjar bli gammal i gruppen med Zappa-mått mätt) imponerade, liksom den ene klaviaturspelaren. De spelade bägge märkvärdigt följsamt och samtidigt fantasifullt med mängder av udda inpass och kraftfulla solostick. Zappas gitarrspel liknade som vanligt ingenting annat men kändes stundtals som om det hängde lite i luften. Hans långe solon hade mått bra av en något klarare inramning. ^[2]

Det rådde delade meningar bland Zappa-specialisterna i publiken om huruvida årets Zappa var bättre eller sämre än tidigare års. Alla var dock överens om att hans ljudanläggning visserligen är tung (35 ton), men att den ger branschens i särklass bästa ljud.

1. Sunday, February 19, 1978. According to FZShows the late show's setlist was Titties 'n Beer, The Black Page, improvisation, Jones Crusher, Little House I Used To Live In (q: Ave Maria, Mo'n Herb's Vacation, Midnight Sun), The Deathless Horsie, Disco Boy, Dancin' Fool, Peaches En Regalia, The Torture Never Stops (q: Mo'n Herb's Vacation), Uncle Meat, Stinkfoot (q: Mo'n Herb's Vacation), Dinah-Moe Humm (incl. Ave Maria).

2. The band was FZ, Adrian Belew (gt), Patrick O'Hearn (b), Terry Bozzio (dr), Ed Mann (perc), Tommy Mars (keyb), Peter Wolf (keyb).